November 2020

Jag vet att hösten redan är här – fast jag försöker låtsas som ingenting.  

Ljuset fattas mig. Dagarna är för korta för att kunna vandra som jag vill. Ibland tar jag ledigt mitt på dagen…söker ljuset och öppnar ögonen för höstens märkliga påverkan på mig.

Den här hösten är svår för många. Det där mysiga vi tröstat oss med när sommaren började lida mot slut; umgås med vänner med tända ljus och eld i spisen, goda och långa middagar, djupa samtal och frukostar med nybakat surdegsbröd…allt det får vi nu göra ensamma. Och hur jag än försöker så saknas mig nära fysisk kontakt mer än allt annat. Just nu har jag bara två jag får krama.